Dialog med stjärnorna

Gåvan som kommer från himmelen är inte till för din egen skull, bara för andra och för Moder jord. Gåvan fyller ingen funktion om den inte kommer ut i ljuset, men bara på ett sätt som inte sätter dig själv i centrum. Om gåvan är av ord eller av värme eller av möte i ett samtal, det spelar ingen roll. Det är inte sättet som är avgörande, det är att det sker. Att ni blir synliggjorda, att era exempel ger ringar på vattnet, att era liv går före så att de som ser kan gå efter i era fotspår men med egna vägar.

Gåvorna som sprids på jorden är till för att föra ljuset vidare, endast med jordens väl framför ögonen blir gåvan frigjord för universums innersta krafter. Något annat är inte möjligt.

Så slarva inte med dig själv. Ta itu med de rensningar som måste ske i ditt inre. När du ser dig själv i kärlekens ljus ser du alla andra på samma sätt. Då är ni ett helt folk tillsammans och alltet ska veta att ni verkar för framtidens väl och för jordens i morgon.

Tack för att du ser och hör.

Tack för din gåva till dina medmänniskor.

Tack för att ni skickar vidare.

Amen

Sitt inte inne med alla de kunskaper du bär på utan låt dina medmänniskor få ta del av dem och få möjlighet att växa till det som deras inre söker efter. Om du behåller kunskapen för dig själv kallas det girighet och snålhet. Nej, det är generositet som gäller. Kunskapen är för viktig för att behållas på en. Den måste spridas så att alla hör. Sen kan inte alla förstå allt på samma sätt men de får ändå möjligheten att försöka när de ser att möjligheten finns. Vägen är här för alla, inte bara dig. Vägen är livet. Andens väg. För själens skull. Som ska verka för nuet och framtiden.

Kunskapens träd finns överallt där du är. Där människobarnen är. Där universum är.

Amen