När livet är som skörast växer signaler till omgivningen att ta itu med att hjälpa till för att säkra dess fortsatta levnad. Det är ett barns första andetag, en kalvs väg ut ur modern, en människa i sitt slutskede och naturligtvis alla träd och gröna växter som behöver utrymme att växa upp från frö.
Idag när många slåss för sin överlevnad blir stressen tung och mycket kraft går åt att orka med varje dag. Det gäller såväl människobarnen som varje levande varelse. I humanitetens namn tror ni att ni räddar människan när ni behandlar levande varelser som ting, men då sår ni split i alla läger och ni drabbas själva av sårbarheten ni sår hos dessa varelser.
I skörheten skall ni växa, inför ert eget väsen och själ. I sårbarheten skall ni se er själva som ni är och se hur ni är allierade med allt levande. För att möta dig själv behöver du möta din rädsla för att förlora din själ.
Tack!
